Vilka är flamingos fiender

Vissa arter har dock helt försvunnit, och andra minskat i antal. Man kan av den lappländska historien genom raderna läsa sig till ett flertal olika saker. Många idag befintliga arter har ökat eller minskat i antal betydligt dom sista 50 åren. För att börja med dom fåglar man har runt omkring sig: Gråsparvarna som har kunnat dra nytta av människan i alla år, och knappast förekommer utanför samhället.

Under somrarna hinner den knappast föda upp vanligen två kullar. Han är en stannfågel och överlever kyla och oväder. Vid sträng kyla är han en mästare på att hitta värmeläckage i bostäder och industrihus. Hans sång ej kan tävla med sångfåglarna men dennes kvitter under 50 gradig kyla inger respekt.

Ofta tackar den för utsatt mat med en otrolig kvitterkonsert, som kan igångsättas oavsett väder och kan pågå även vid skymning. De folk som flyttade till Australien, saknade gråsparven så mycket att de tog med sig denna fågel. Eftersom de saknades naturliga fiender i denna världsdel för gråsparven, ökade denna kolossalt.

Den åt all gröda för många farmare och blev en landsplåga för befolkningen. Gråsparven är stannfågel. Den är ganska oansenlig till färgen och storleken men en riktig överlevare. Överlevare är också alla Grå- och Snösiskor som lever av björkens frön under vintern.

Den stryker då i smärre och är nästan helt ointresserade av utlagt föda. I vikt torde den vara ca. Var den håller hus under dom kalla perioderna är svårt att förstå. Troligen övernattar dom i några murkna trädhålor, där dom värmer upp varandra.

Till färgen är dom ganska oansenliga men vid närmare betraktande kan man urskilja den blodfärgade pannfläcken på hanfåglarna. Dom här fåglarna föder mer än en kull varje sommar. Den måste vara stapelföda för mindre rovfåglar samt hermeliner. På grund av sin oräddhet har jag sett tamkatter äta upp 5 till 6 stycken av dom på en halvtimma.

Den är en strykfågel.

Var lever flamingos

Han har ett uppickande flockläte för sammanhållningens skull. Efter att ha rensat björken på sitt fröförråd fortsätter flocken till nästa dunge. Mesfåglarna med sina glada färger håller sig väl framme vid fågelborden. Här söker dom utlagda fettrester och äter av de talgbollar som fågelälskare sätter ut.

Men dom undersöker också trädens ihåligheter efter gömda insekter. De är också ett släkte som varje vinter minskar i antal men på grund av flertal kullar behåller jämvikten. Sen kan vi gå in på kråkfåglarna. Deras överlevnadskonst har ibland getts egenskaper som närmar sig det mänskliga.

Gårdsskatan sitter vanligen på en plats där han har god överblick över händelserna. Där han ser utsikterna goda för en matbit tar han genast tillfället iakt. Dennes anpassning till människans utveckling är tidvis förvånande. Här på gården finns lastbilar och andra maskiner.

Varje morgon innan bilarna ger sig iväg, inspekterar han bilarnas underreden på jakt efter överkörda fåglar eller smådjur som har hamnat i bilarnas underdelar. Om skatans beteende kunde man skriva en hel bok. Vanligen har dessa kråkfåglar indelat byn i ett antal revir.

Där dom äldsta skatorna tar dom bästa områdena, och där "ungdomarna" får ta de områden som blir över. Skatan säger prästen E. Grape fanns ännu inte häckande i Karesuandoområdet , men kunde ses vid enstaka tillfällen. När prosten Laestadius kom till Kengis i Pajala socken på talet kunde han där iaktta dom första häckande paren.

Idag är den mest anpassade fågeln till människan tillsammans med gråsparven. Då fara för enskilda individer uppstår, kallar han hela släkten till hjälp. På våren träffade jag på bobildande skatpar där dem andra av makarna tydde till den ena och kunde timvis sitta bredvid sin maka, och ge prov på sin uppskattning.

Korpen som omnämns i våra vikingasägner, prisas som speciellt "kloka''. Hugin och Mumin var de korpar som var gudarnas speciella kunskapare och rådgivare. Av hans uppträdande kan man se den anpassning till olika perioder där korpen ändrar beteende alltefter som människan ändrar levnadsvanor.

Korpen sägs leva inemot år och hinner under den tiden lära sig saker som gör hans överlevnadsvillkor bättre. Under svältperioder kan han ta till ganska drastiska åtgärder för att överleva. Han kan sätta igång att äta av renar som ännu lever.

Därför är han ej så populär bland samerna. Men å andra sidan hjälper han samen att hitta renar, där han uppehåller sig och följer med hjorden för att leta sig fram till något ätbart. På grund av sin storlek behöver han en hel del mat. Under ett antal år var denna fågel fridlyst i södra Sverige.

Idag torde inte fågelns överlevnad ge några farhågor. Kråkan som efter dom allmänna soptipparna blev en övervintrare. Tidigare brukade han komma kring 1; april och var således en flyttfågel. De iakttagelser av kråkan som gjorts på sistone tyder på att det finns både övervintrande och flyttande fåglar.

Under höstarna lever den i flock och söker gemensamma övernattningsplatser. Tidiga mornar genomsöker dom samhället efter det som är matnyttigt. Under ett antal år har jag följt ett kråkpar har sitt bo i en björkdunge. Hans sätt att hävda revir ger honom mycket extra arbete.

Årligen får vi besök av kajor och svartkråkor. Snart har väl dom första fåglarna bildat koloni, medan svartkråkan ej är omtyckt av den vanliga kråkan. Därför finns den inom ett litet område ute och lever ett mer undanskymd liv.

Staren som häckande fågel kom hit under talet. Ökningen av antalet ex. Dock lyckades mellaneuropéerna genom att sätta ut gift decimera antalet ordentligt. Man kan förstå att flockar med miljontals individer kunde inom en kort tid tömma en åker med säd.

Dennes förmåga att härma andra fåglar kan ibland lura folk. Antalet främmande arter ökar, för ett tiotal är sedan kom Grönfinken. Genom sin robusta sätt sätter han sig snart i respekt bland andra på fågelborden. Lappsparv och Snösparv gläder oss under vår och höst, då dessa i stora flockar passerar området för att häcka uppe i fjällen.

Speciellt lappsparvarnas vårkonsert är imponerande. Oftast kan en sådan flock bestå av ett hundratal fåglar. Aven andra sparvarter förekommer men deras färger och sånger gör att de ej så ofta upptäcks. Ärlorna börjar uppträda i slutet av april. Dom första majdagarna kan man även se gulärlan, dess gula undersida är märkligt för dess värde som camouflage är ju obetydligt.

Färgen kanske enbart är till att signalera att jag är gulmagat och således ej att förväxlas med en vanlig sädesärla. Sädesärla förekommer i ett antal underarter, med små färgvariationer allt efter orter de valt som häckningsplatser. Att ge sig in på dom smärre raserna och dess förmåga att beblanda sig med varann är en vetenskaplig fråga.

Det sägs i alla fall att fåglarna inom olika lokaler har olika "språk" och således ej kan beblanda sig med varann fast dom till utseendet kan vara lika. Detta innebär att en sädesärlehona inte förstår en uppvaktande hanne i Mellansverige utan fortsätter uppåt så pass långt att hon börjar förstå vad dom uppvaktande hannarna säger.

Omkring e maj kommer svalorna ett glatt gäng, som med sitt glada kvitter och skickliga flyguppvisningar får oss att förstå att nu har våren kommit. Tidvis kommer enstaka ex. På grund av Länsstyrelsen återställande av sanduttag har deras boplatser minskat.

Dock finns backsvalor, hussvalor samt tornsvalor och ladusvalor så länge det finns häckningsmöjligheter för dessa. Frågan är dock om ladugårdssvalan övergår till att bli en garaqehäckande fågel? Duvor av olika slag har varit områdets gäster årligen.

Ibland har observationer gjorts i området mellan Kuttainen och Paittasjärvi av skogsduva. Både Turkduva och Ringduva har varit tillfälliga gäster. Här ställer sig frågan: är dom duvor som bor i städerna inplanterade av oss människor eller har dom helt enkelt följt oss där vi byggt upp städer.

Våra skogshöns befinner sig nu i ett bekymmersfullt läge. Av olika svårbemästrade orsaker minskar tjäder, orre och järpe. Några kullar av tjäder har dom sista åren haft lyckade häckningar så man kan förmoda att dess antal ökar. Hur dom andra, orre och Järpe kommer att göra vet vi ej.

Men rapporterna härom har helt uteblivit och någon avel av dessa fåglar har ej uppmuntrats.