Spela kungen på mac

Civilisation, Indiana Jones, Bolo med flera Dirt Bike 3. Ingemars Skiing Game 4. Tony Hawks Pro Skater 2 5. BurnCycle som alla verkar glömt. Motivering 1. Utan tvekan den mest genomtänkta och briljanta serie av spel som kommit ut genom bildskärmen och högtalarna.

Ack dom nätter, ack. Svårare spel får man leta efter. Blir man less dom medföljande banorna är det bara snabbt att ladda hem nya eller skapa en egen. Superbt tidsfördriv. Snyggt, fräckt, bra musik. Lätt att klara spelet. Supersvårt att klara allt bonus som finns.

Det är en briljant idé dom fick då dom löste det så. Slice, du måste kamma till dig för tusan. Sätt dig ner och öva på alla tricks ett tag innan du fortsätter Ett spel som hamnade i skymundan. Superskum musik, men härlig på nått mystiskt sätt.

PC och Mac-version på samma skiva. Det följer med en tag-bricka som amerikanska soldater har runt halsen. Hur kunde jag glömma Spectre och Bolo??? Myth, I och II. Absolut best bästa strategi spelet iaf. Jag gillar MYST, men har aldrig årkat mej igenom något av dom, tyvärr finns det inge osx version av exile, för det är tungt grymt.

Sen föll det platt, handlingen försvann, och de hade inte ens kostat på ett slut värt namnet. Marathon hade en genomgående välarbetad och intressant handling. Super-AI:s som löper amok och börjar mosa varandra, en invasion från en krigarras som förslavar andra raser, och så mycket mer.

Marathon är i min mening det överlägset bästa Mac -spelet någonsin. Och det dröjde 4 år innan Half-Life nådde samma nivå vad gällde handling och spelkänsla i kombination, och ytterligare två år innan vi Mac-ägare åter fick uppleva det i Deus Ex.

Zelda: A Link to the Past är överlägset bäst genom tiderna. Det är fortfarande lika bra som för tio år sedan. Något som knappast kan sägas om de flesta spelen. Överskattad interaktiv film med enstaka spelinslag. Hideo Kojima bör ägna sig åt film istället.

Och FF var bäst när det var bitars och kördes på Nintendo-hårdvara. Hack´n´slash-RPG skulle jag kalla det Hursomhelst, det bästa macspelet jag någonsin spelat är, inte helt oväntat, Deus Ex. Motiveringen är att inget annat spel som jag har soelat har samma känsla, stämning, flexibilitet Ser oerhört mycket fram emot tvåan På en otvivelaktig andra plats kommer Starcraft.

Även fast vi macare fick vänta lite på spelet, slog det igenom totalt även på macfronten, och jag tror att alla macspelare har en relation till spelet. Har jag fel?? Deus Ex är nog det enda fallet där jag ångrar ett betyg jag givit.

Det förtjänade inte på något sätt det betyget. Det är ju också snabbare att få igång än de där feta FPS-spelen. Måste kolla om det är portat Lucas Arts för sina härliga spel!!! Kungar på kul läs udda klurigheter Diablo 2 LOD är också ruskigt bra och med i toppen, finns med en "sagan om ringen" patch FA 18 Hornet 2.

Kortspel kungen i hörnet

Oj vad många timmar i sträck jag satt med det spelet. Inte någon vidare imponerande grafik kanske —Men känslan! Kommer i håg att jag och en kompis satt i flera dagar i sträck och fajtades, eller bara såg på meddans den andre startade och landade på hangarfartyget.

Aldrig tidigare eller senare har jag fastnat för något annat spel så som jag fastnade för FA Det är nog en fråga om vad man räknar som handling. Jag är ganska petig med att handlingen inte bara är tomma ord i nån text utan faktiskt har med spelet att göra.

Marathon hade ofta lite väl lös koppling mellan "handling" och vad nivåerna i själva verket innehöll. Jag svalde det i början, speciellt med den första AI´n som gav en välmotiverad koppling, men med den andra blev det allt konstigare, och nånstans runt där den tredje så kallade "AI´n" kommer in så är illusionen borta.

Då är det bara tomma ord. Jag minns handlingen som ganska osammanhängande, en del kul idéer, men det var inte så speciellt kopplat till spelet. Där kan jag i och för sej minnas fel. Höjdpunkten i spelet tyckte jag var när man kom till nivån där man skulle försöka rädda civilister som höll på att massakreras av de stora klunsarna, som jag tror att man mötte för första gången.

Fast jag undrar om man kunde lyckas, eller om "AI´n" alltid sade att man räddade för få. Det absolut sista i Marathon som kändes kul var när man kom över till utomjordingarnas skepp. Efter det minns jag resten bara som tråkiga oinspirerade pangpangbanor utan logik, samma monster hela tiden, och den "handling" som förmedlades av "AI´arna" blev allt mindre engagerande.

Slutet var botten av allt. Man bara körde sista nivån, som inte var nåt speciellt alls, en fånig nivå utan nåt intressant mål, och sen Det kändes som när elefanten säger "nu e´re slut", en trist textsida som säger att nu har jag vunnit.

Jämför det med Dark Forces. Varje nivå har klara mål, där du ska uträtta nånting som är logiskt kopplat till handlingen, från att leta upp ledtrådar, via att befria informatör, till att ge sej in i fiendens näste. Handlingen går frammåt hela tiden.

Man känner att den tänker leda nånstans. Varje nivå är minst lika häftig som den förra. I början är det mest stormtrpper. De tuffaste motståndarna kommer på de senare nivåerna, och sista nivån slutar med en riktigt knepig strid mot västa motståndarna, och så en riktig StjärnornasKrig-kaboom på slutet.

Det kallar jag ett SLUT! Marathon var helt klart mycket bra i början, men bara några nivåer, sen stagnerade det. Dark Forces ökar hela tiden. Det tror jag är den avgörande skillnaden. Jag har spelat Dark Forces 2, Jedi Knight, på den där andra plattformen, och jag får säga att vi inte missade så mycket när vi inte fick det till Macen.

Bättre grafik, äkta 3D, men det fina flytet från ettan är borta. Värst var ljussvärdsfäktningen, som skulle föreställa höjdpunkter men bara blev larviga. Smaken är förstås olika. Man kan kanske tycka att Dark Forces har en banal och linjär handling i nåt slags pojkboksstuk?

Kanske ni andra finner nån konsekvens och logik i Marathons senare halva som jag inte såg? Jag har BurnCycle i garaget. Testade det, men gav upp när dels grafiken var gräslig nån misslyckad 8-bitarspalett tyckte jag det såg ut som och jag inte förstod vad jag skulle göra.

Men missförstå mej inte: Jag hade köpt det för en tia eller tjuga tillsammans med en bunt andra, och då är det lätt att ett spel åker undan - en tråkig effekt av lågt pris! Ingen annan verkade spela det, så jag hade ingen att be om hjälp.

Målet med den där högen var att hitta ett eller två spel som dög, och det gjorde jag och glömde bort de andra. Kanske man skulle ge det en chans till? Skulle du kunna berätta lite mer så man kan motivera sej? Civ 1 Vilket spel! Är ett riktigt "oj-är-klockan Hur går det med portningen av gamla marathon?

Vet att jag såg en sida med marathoon moddar någonstans. Spectre supreme Visst hette det så? Mitt första möte med nätverksspel.