Hur hög är ett vildsvin

Naturligt utbredningsområde i grönt, av människan introducerade populationer i turkos Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen Vildsvin Sus scrofa är ett partåigt hovdjur vars ursprungliga utbredningsområde sträckte sig från västra Europa till Sydostasien.

Vildsvinet introducerades sedan i Nordamerika , Sydamerika , Australien och på många öar och har därför idag en nästan världsvid utbredning. Tamsvinet är den domesticerade formen av vildsvin. Tamsvin blir lätt förvildade , och vilda och tama svin runt om i världen parar sig med varandra och får avkomma.

Hur många kultingar får vildsvin per år

Indelningen grundar sig därför ofta på var populationen finns och vad man känner till om dess historia. Exempelvis kallas de vilda svinen på Nya Zeeland för Captain Cookers då de anses härstamma från svin som kapten James Cook tog med sig som gåvor till maorierna på talet.

Utseende och anatomi [ redigera redigera wikitext ] En könsmogen hane kallas galt äldre benämning orne och är mellan och centimeter lång och 70 till centimeter hög. Till längden ska läggas en omkring 25 centimeter lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen.

Galten väger upp till kilogram medan suggan väger mellan 70 och kilogram; det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40—50 kilogram. Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar — galtarnas är avsevärt större än suggans.

Vildsvinet har ganska dålig syn men god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna vissa lukter på 8 till 11 kilometers håll. Ett av dem fick på grund av sin storlek namnet Hogzilla. Utbredning och systematik [ redigera redigera wikitext ] För det svenska beståndet av vildsvin, se Vildsvin i Sverige.

Människan har spridit djuret till många områden, som Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Guinea , och idag är det ett av världens mest spridda däggdjur. Mammal Species of the World delar in vildsvin i 16 underarter som i sin tur delas in i fyra regionella grupper.

Indisk: förekommer i Mindre Asien och Indien och omfattar S. Östlig: förekommer i Nordasien och Japan och omfattar S. Indonesisk: förekommer i Indonesien och omfattar endast S. Det vetenskapliga släktnamnet Sus är latin för svin och artepitet scrofa är latin för en könsmogen sugga.

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut.

I områden med gynnsamma förutsättningar kan en sugga få två kullar per år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ensamma livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underställda ledarsuggan som styr sin flock.

Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark. I regel är vildsvinet extremt skyggt men det går inte att uttala sig globalt om detta, då vildsvin även omfattar förvildade tamgrisar eller vildsvin med stor del tamgrisgener, vilka är mycket mindre skygga för människan.

Föda Vildsvinet tillhör de partåiga hovdjuren Artiodactyla. Vildsvin är allätare [4] men 90 procent av deras föda består av vegetabilier. När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten.

Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask , möss , orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor. Människan och vildsvinet.