Exempel på stat i sverige

Sveriges grundlagar De viktigaste reglerna om statsskicket har samlats i fyra grundlagar : regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringsformen talar om hur Sverige ska styras. Lagen innehåller de viktigaste bestämmelserna för statschefens, riksdagens, regeringens, domstolarnas och myndigheternas roller.

Denna grundlag är den mest omfattande.

Vad är en stat

Regeringsformen inleds med orden "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Förr i tiden bestämde kungen mycket. Idag har kungen eller drottningen ingen politisk makt, men är en symbol för Sverige. Kungen och drottningen ärver sitt uppdrag. Manliga och kvinnliga avkomlingar i rätt nedstigande led till kungen eller drottningen har rätt att ärva tronen.

Äldre syskon och deras efterkommande har företräde framför yngre och yngre syskons efterkommande. Det innebär att kronprinsessan Victoria i framtiden kan bli Sveriges statschef. Så ska det vara enligt grundlagen successionsordningen. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är två grundlagar som handlar om rätten att uttrycka sig fritt.

När det gäller tidningar och böcker finns tryckfrihetsförordningen. För radio, tv och webbsändningar har vi yttrandefrihetsgrundlagen. Chefredaktören bestämmer vad som ska stå i en tidning, inte politikerna. Medierna har en viktig uppgift att granska människor med makt, till exempel politiker.

Varför är då grundlagarna så viktiga? Jo, de ligger till grund för andra lagar och skapar ramverket för hur Sverige ska styras. För att garantera detta ramverk så att ingen ska kunna göra en " statskupp " efter ett val, kan lagarna inte ändras hur som helst.

För att ändra en grundlag krävs normalt att riksdagen fattar samma beslut två gånger det finns undantag. Det måste också hållas ett allmänt riksdagsval mellan besluten. Regeln är till för att staten inte ska fatta alltför snabba beslut. Den extra betänketiden ger möjligheter för alla - både riksdagsledamöter och svenska folket - att noga överväga grundlagsändringen.

Valdagen infaller sedan alltid på den andra söndagen i september. Alla svenska medborgare som fyllt 18 år får rösta i riksdagsvalet. Bild: Sveriges Riksdag Fördelningen av platser mandat i riksdagen Riksdagen består av personer som valts av folket.

Platserna i riksdagen kallas mandat och fördelas proportionellt utifrån rösterna. Har ett politiskt parti fått 16 procent av svenska folkets röster så får de också 16 procent av platserna i riksdagen. Blanka och ogiltiga röster räknas inte. Varje mandatperiod varar fyra år.

Sedan sker ett nytt val. Riksdagens arbete Riksdagens uppgifter är enkelt uttryckt att styra landet och genomföra den politik folket har röstat fram. Mer detaljerat kan riksdagens uppgifter bestå i att stifta lagar, utse regeringen eller avsätta den , kontrollera regeringens arbete, godkänna statens budget, besluta om internationella relationer och rösta i viktiga frågor.

Varje politiskt parti som kommer in i riksdagen bildar en partigrupp. Varje sådan har sedan en gruppledare som företräder partiet i olika sammanhang. I partigruppen sitter politiker med olika kompetens och intressen. Dessa politiker ingår i sin tur i riksdagens utskott.

De olika utskotten arbetar med varierande intressefrågor, som arbetsmarknaden , bostadsmarknaden, statens finanser, rättsväsendet, kulturen, miljön och så vidare. Viktigast är finansutskottet eftersom det sysslar med statens finanser. Varje utskott har ett eget kansli där det finns tjänstepersoner, sekreterare och andra som bistår politikerna med hjälp.

Utskottens möten är inte offentliga, men det går ändå att få viss insyn genom att bevaka riksdagens arbete. Det är också möjligt att uppvakta ett utskott. Det innebär att det går att boka in en tid för att komma till utskottet och presentera en idé eller säga sin mening.

Denna möjlighet utnyttjas flitigt av andra politiker, intressegrupper och lobbyister. De sistnämnda är ofta särskilt anställda konsulter som arbetar för en viss intresseorganisation. Lobbyistens arbete är att påverka utskottets medlemmar så att de lägger fram förslag som gynnar lobbyistens uppdragsgivares intressen.

Lobbyism kallas ibland även för "korridorpolitik". Förutom utskott finns också några andra arbetsgrupper. Riksdagsstyrelsen planerar riksdagens arbete och leds av talmannen. Det finns också några olika nämnder, som utrikesnämnden och EU-nämnden. Då en fråga behandlats färdigt i ett utskott läggs den fram för riksdagen.

Ett sådant möte är offentligt och kallas plenarmöte. Riksdagens arbete består i stor utsträckning av att behandla skrivelser, förslag och frågor som de fått från olika utskott och från regeringen. Förslag från riksdagsledamöter kallas motioner och förslag från regeringen kallas propositioner.

Ibland debatteras olika frågor där ledamöter får lägga fram sin synpunkt. Oftast återges då det man kommit överens om inom sitt parti. Efter att riksdagen debatterat klart sker en omröstning då förslaget antingen går igenom eller förkastas. Regeringen Riksdagen utser statsminister som i sin tur utser vilka statsråd ministrar som ska sitta i regeringen.

Det är helt fritt för statsministern att välja vem han eller hon vill, men personen måste vara svensk medborgare. Antalet statsråd varierar från regering till regering och är beroende på vilken kompetens och vilka frågor som regeringen vill lyfta fram.

Regeringen måste inte bestå av personer från riksdagen. Dagens regering består både av riksdagsledamöter och personer som aldrig suttit i riksdagen. Regeringens uppgifter är att föreslå nya lagar och ta fram förslag på en statsbudget. Regeringen ska också verkställa riksdagens beslut, leda de statliga myndigheternas arbete, sköta de internationella relationer som riksdagen bestämt samt leda försvarets och polisens arbete.

Riksdagens ledamöter kan ställa frågor till regeringen eller enskilda statsråd. Längre sådana frågor kallas interpellationer och måste lämnas in skriftligen. Detta är viktigt eftersom de faller under offentlighetsprincipen. Riksdagen kontrollerar regeringens arbete.

Tycker den att regeringen har misskött sig kan den väcka en misstroendeförklaring. Om majoriteten i riksdagen röstar för den så måste regeringen avgå. Kvar finns sedan en expeditionsregering som sköter arbetet tills en ny regering utsetts.

Förutom att riksdagen granskar regeringens arbete finns det också andra som gör det. Konstitutionsutskottet KU gör varje år en granskning av hur regeringen och de enskilda statsråden har skött sina arbetsuppgifter. Det är då framförallt personer från oppositionspartierna som sköter granskningen.

Riksdagen utser även tre stycken riksrevisorer som leder Riksrevisionen. Det är en myndighet som granskar andra myndigheters arbeten och rapporterar till riksdagen. Riksrevisionen är en av få myndigheter som lyder direkt under riksdagen i stället för under regeringen.

Riksdagen utser också Justitieombudsmannen JO , som egentligen är flera personer. Dessa tar emot klagomål från allmänheten som framförs på myndigheter och tjänstepersonernas arbete. En sådan regering kallas enparti- eller majoritetsregering. I stället brukar flera partier gå samman för att få majoritet i riksdagen.

Då pratar man i stället om en koalitionsregering. Båda dessa regeringsformer är starka och en misstroendeförklaring från oppositionspartierna leder oftast ingen vart. I vissa fall har det eller de partier som bildar regering ingen egen majoritet i riksdagen.

De utgör då en s. Det är en svagare regering som i hög grad måste förlita sig på att skaffa samarbetspartier, s. Regeringens arbete Till sin hjälp har regeringen ett kansli som kallas regeringskansliet. Där jobbar mellan 4 - 5 personer på olika avdelningar.

Den avdelning där statsministern sitter kallas statsrådsberedningen. De andra avdelningarna kallas departement. Statsrådsberedningens arbetsuppgift är att leda och samordna arbetet i regeringskansliet. Det betyder att de försöker ha koll på vad som sker i de olika departementen se nedan.

En annan uppgift är att samordna den svenska EU-politiken. Statsråden är ofta chefer över varsitt departement. Deras närmast underlydande är i sin tur statssekreteraren och pressekreteraren.