Är dragen från norr webbkryss

Vanligast var borgen inom rättsväsendet där straffet oftast innebar böter. Borgen kunde också ersätta häktet. Senmedeltida bråkstakar ålades ofta i samband med strafflindring att skaffa borgen mot att de inte upprepade sina odåd. Borgen skulle också ställas för vinnande av burskap.

Enligt de medeltida lagarna kunde endast män förvärva burskap. Källmaterialet visar dock att kvinnor i städer kunde uppnå full rättskapacitet. Tänkeböckerna visar flera burskapsavgifter som har erlagts av kvinnor. Förmodligen hade borgerskorna ärvt och fortsatt av make, fader eller annan anhörig driven yrkesverksamhet.

Borgerskapet hade rätt att delta i städernas allmänna rådstuga. I städerna i Gamla Finland reglerades tillhörigheten till borgerskapet enligt svenska principer fram till , därefter bestämdes stadsinvånarnas tillhörighet av den ryska lagstiftningen.

I Sverige krävdes sådana endast av dem som inte var fast bosatta i staden. Magnus Erikssons stadslag stadgade att avgifterna var fem öre och att självständiga yrkesutövare med en viss minimiförmögenhet var skyldiga att söka burskap.

Avgiften skulle inte krävas av person som fäst gård- eller jordägande mö eller änka i staden, säkerligen inte heller av andra grundägare. Säkra belägg återfinns i Stockholm och Åbo Borgmästarvalen skedde inom rådskretsen.

I vissa städer hade menigheten förslagsrätt. I praktiken utsågs borgmästaren på livstid fastän han kunde avgå eller avsättas. Hans viktigaste uppgift var ordförandeskapet i stadsdomstolen, ur vilka övriga befogenheter utvecklade sig.

Ursprungligen arbetade rådet och borgmästaren under en kunglig fogde. Under senmedeltiden stärktes borgmästarens ställning medan fogden försvann. Från och särskilt efter blev borgmästaren en stads högste ledare med ansvar för stadens förvaltning och judiciella funktioner.

Borgmästaren var ordförande för stadens magistrat och rådstugurätt.

Nordisk mytologi gudar och gudinnor

I Ryssland var borgmästartiteln från förknippad med ordförande eller ledande tjänsteman i magistrat, från med huvudsakligen dömande uppgifter. I städerna i Gamla Finland fanns en borgmästare av svensk typ från talet till med undantag för ståthållarskapsperioden — Borgmästarämbetena i Gamla Finland var under denna period av rysk typ, i varje stad fanns då två borgmästare.

Under autonomin förrättades borgmästarvalen av rådstugan. Från förrättades borgmästarvalet av stadsfullmäktige. Av de tre kandidater som fått det högsta antalet röster utnämndes en till borgmästare av högsta domstolen.